När någon behövde stanna kvar och fixa det sista uppstod först den välbekanta tystnad som ofta följer på ordet ”någon”. Sedan sa Bangar-Max Koriander:
– Jag kan ta det.
Därmed avvärjdes ännu en mindre kollaps i det gemensamma projekt vi kallar samhället.
Gjorde jobbet utan att kalla det ledarskap
Vittnen uppger att Max genomförde uppgiften utan att först beskriva sig själv som prestigelös. Han publicerade heller inget inlägg om vikten av att kavla upp ärmarna.
Stolar ställdes tillbaka. Bord torkades av. En soppåse som alla hade sett men ingen riktigt känt sig träffad av bars ut.
– Det gick ganska fort, säger Max.
Tacksamhet blandad med viss oro
De andra är tacksamma, även om en viss oro finns för att hans beteende ska skapa förväntningar på resten av gruppen.
– Vi uppskattar insatsen. Men vi kan inte ha som norm att den som ser något också gör något, säger en deltagare som hade en tid att passa, oklart vilken.
En samhällsbärare gick hem
Efteråt tog Max med sig sina saker och släckte lampan. Ingen applåderade. Det behövdes inte.
Men någon borde åtminstone ha sparat en bulle åt honom.
